Fångstmetoder inom yrkesfisket

Yrkesfiskare använder olika redskap för olika typer av fisken.
  • Flyttrål och snörpvad används vid fiske av de pelagiska arterna som makrill, sill och skarpsill.
  • Bottentrål är vanligast vid fiske efter arter som torsk, kräfta och räka.
  • Fasta redskap används främst i fiske efter lax, sik och ål.
  • Bottensatta nät används för fiske efter alla typer av fisk.
  • Ryssjor används vid fiska av främst ål.  
  • Tinor och mjärdar används i insjövatten vid kräftfångst och längs västkusten vid fångst av hummer, havskräfta och krabba.
  • Krokredskap är inte längre så vanligt inom yrkesfisket. I viss utsträckning används fortfarande både bottensatta och ytstående långrevar vid till exempel laxfiske och torskfiske.

Så här fungerar de olika metoderna


Bottentrål och flyttrål


Det finns två huvudtyper av trålar: Bottentrål för fisk som lever på eller nära havsbotten och flyttrål för fisk som lever eller uppehåller sig mellan botten och vattenytan, så kallade pelagiska fiskar. Vid bottentrålning, vilket i regel sker med ett fartyg, bogseras trålen fram över bottnen.

Trålen kan närmast liknas vid en strut som försetts med armar. På trålens överkant sitter plastkulor som håller upp överdelen av öppningen medan den undre delen tyngs ner av kätting eller andra tyngder. Trålbord kallas det som håller i sär armarna. Mellan dessa och trålen finns sveplinor som skrämmer fisken in mot trålöppningen.

Flyttrålen är vanligen större än bottentrålen. I stället för trålbord som håller isär trålarmarna, bogseras trålen mellan båtarna, som håller ett jämnt inbördes avstånd. Genom att variera längden på släpwirarna ner till de tyngder som finns framför trålen kan djupgåendet ställas in så att redskapet arbetar på det djup där fisken finns.

Snörpvad


Snörpvaden är till formen ett långt nät, försett med flöten upptill och blytyngder nedtill. Dessutom finns i nederkant ringar genom vilka en wire löper. När ett fiskstim lokaliserats, vanligen sill, makrill eller skarpsill, sätts vaden ut i en cirkel omkring stimmet. Genom att dra wiren som löper genom ringarna snörper man ihop vaden runt stimmet. När redskapet sedan tagits in till båtsidan pumpas eller håvas fångsten ombord.

Snörpvaden är ett mycket effektivt redskap med möjlighet att ta stora fångster upp till 1 000 ton eller mer i ett enda kast. De största snörpvadarna som används i Sverige kan vara 700–800 meter långa och mellan 100 och 200 meter djupa.

Fasta redskap


Till gruppen fasta redskap räknas olika slag av bottengarn eller fällor som är förankrade eller pålade fast i botten. I princip består redskapet av en lång fångstarm som sträcker sig ut från land, ibland hundratals meter, och som avslutas med en fångstdel. För att bottengarnet lättare ska kunna vittjas är fångstgården försedd med en strut där fisken samlas ihop.

Nät och garn


Längs nätets över- och underkanter är tåg fastsatta. Överdelen har flytelement och underdelen sänken så att nätet står vertikalt i vattnet. Näten används på olika nivåer i vattnet samt längs bottnen. Beroende på vilket fiskslag som ska fångas används olika typer av nät.

Vid fiske efter lax eller makrill sätts garnen ut med flöten i vattenytan och driver därefter med strömmen, så kallade drivgarn. När man fiskar torsk och plattfisk sätts näten ut längs botten. En speciell garntyp är grimgarn som består av ett finmaskigt garn med ett stormaskigt hängande på varje sida.

Ryssja


Ryssja är en nätstrut som hålls utspänd av ett antal bågar. Ingången är trattformad och ytterligare ett par trattar leder in till det innersta rummet. En ledarm leder fisken in i struten. Ofta sätts flera ryssjor samman till en länk. En parryssja består av två motstående strutar med en gemensam ledarm. Med ryssja fångas framför allt ål.

Fiske med skaldjursryssjor förekommer också. På dessa ska det finnas två cirkulära flyktöppning med en minsta diameter om 75 millimeter.

Tinor och mjärdar


Det här är burar av nät och spjälor som agnas och sätts på botten. Redskapen används för fångst av hummer, krabba, havskräfta, sötvattenskräftor och snäckor. Mjärdar och tinor används också för fångst av fisk, till exempel för abborre och ål.

Hummertinor ska ha minst två cirkulära flyktöppningar med en minsta diameter om 54 millimeter placerade i nedre kanten av varje rums yttervägg. En krabbtina ska på motsvarande sätt ha minst en cirkulär flyktöppning med en diameter om 75 millimeter.

Krokredskap


Långrevar som används vid krokfiske består av en lina som försetts med tafsar med ett par meters mellanrum. På tafsarna sitter krokar och dessa agnas oftast. Dessa redskap kan användas såväl vid ytan som på botten. Vid ytan fiskas till exempel lax, vid botten torsk, ål och plattfisk. Krokredskap kan också bogseras på olika nivåer i vattnet.

Visste du att ...

... hummertinor ska ha minst två cirkulära flyktöppningar med en minsta diameter om 54 millimeter placerade i nedre kanten av varje rums yttervägg.

Kontakt

Skicka e-post: Kundtjänst

Ring kundtjänst: 0771-223 223

Sidan senast uppdaterad:   2011-07-13