Ta hand om döda djur och slaktbiprodukter

För att bland annat undvika risk för spridning av smittsamma sjukdomar måste du ta hand om döda djur och slaktbiprodukter på ett säkert sätt. Materialet ska normalt sändas till en godkänd eller registrerad anläggning eller mottagare. Du måste också se till att transporten till slutdestinationen görs på rätt sätt.

Mottagaren måste alltid ha en anläggning som är godkänd eller registrerad av Jordbruksverket för att ta emot material i form av döda djur eller slaktbiprodukter. Med anläggning avses i detta fall varje plats där det utförs någon verksamhet som inkluderar hantering av denna typ av material.

Till vänster finns en länk till en sida med listor över samtliga godkända och registrerade anläggningar som hanterar animaliska biprodukter. Observera att de flesta anläggningar enbart är godkända för att ta emot vissa typer av animaliska biprodukter.

Ett handelsdokument i original måste följa med det döda djuret eller slaktbiprodukterna. Information om handelsdokument finns till höger.  

Döda djur


Var lämnar jag döda djur?


Det finns företag som samlar in döda djur. De döda djuren körs sedan vidare till godkända anläggningar och går slutligen till förbränning. För lantbrukets djur är Svensk lantbrukstjänstlänk till annan webbplats det enda företag som har riksomfattande insamling av kadaver. På deras webbplats kan du hitta en lokal entreprenör. Du kan även kontakta din veterinär eller länsstyrelsen för att få information om lokala entreprenörer.

När det gäller sällskapsdjur och hästar finns det flera godkända kremeringsanläggningar. För lantbruk med fjäderfä- och svinproduktion som har gårdspanna finns möjlighet att få pannan godkänd för förbränning av gårdens döda djur.

Undantag för sällskapsdjur och häst


Du får gräva ned döda sällskapsdjur om du följer kommunens anvisningar och om graven är så djup att djur hindras från att gräva upp kroppen. Minigris och dvärgget räknas här som sällskapsdjur.

Djur som hålls, göds eller föds upp av människor och används för framställning av livsmedel, ull, päls, fjädrar, hudar och skinn eller andra produkter av animaliskt ursprung är inte sällskapsdjur utan räknas som produktionsdjur.

Även hästar är produktionsdjur. Men du får gräva ner en död häst om du har tillstånd från länsstyrelsen. Också här måste du följa kommunens anvisningar och graven ska vara så djup att djur hindras från att gräva upp kroppen.

Undantag för vissa områden där alla slags döda djur får grävas ned


I vissa områden i Sverige får du med några få undantag gräva ned döda djur av alla djurslag. Dessa områden hittar du i bilaga 2 till föreskriften om befattning med animaliska biprodukter som du hittar till höger. Du måste följa kommunens anvisningar och graven ska vara så djup att djur inte kan gräva upp kroppen.

Observera att om ett djur misstänks ha en TSE-sjukdom, som till exempel galna ko-sjukan eller scrapie, får det inte grävas ner. Detta djur måste skickas iväg för undersökning. Kontakta i första hand din veterinär.
 

Undantag för vilda djur


Vilda döda djur får normalt lämnas kvar ute i naturen. Det är bara om du misstänker att djuret är infekterat med sjukdom som kan överföras till människor eller djur som du måste skicka det till destruktion. Då gäller samma regler som för lantbrukets döda djur. Observera dock att du i sådana fall bör kontakta Statens Veterinärmedicinska Anstalt, SVA, eftersom de kan vilja ha hela eller delar av djuret för vidare undersökningar. Det är Avdelningen för vilt, fisk och miljö som har hand om dessa frågor. Kontaktuppgifter till SVA hittar du på deras webbplats som du når via länken till höger. De delar som eventuellt blir kvar ska du skicka till destruktion. 

Slaktbiprodukter


Slaktbiprodukter från slakteri och vilthanteringsanläggningar


Slaktbiprodukter från produktionsdjur och vilt delas in i tre olika kategorier på slakteriet och vilthanteringsanläggningen. Till höger finns tabeller som visar vad som är kategori 1, 2 och 3.

Vissa slaktbiprodukter kan till exempel användas för tekniskt bruk, som foder till exempel till hundar eller pälsdjur, alternativt komposteras eller rötas. En del slaktbiprodukter, till exempel specificerat riskmaterial, måste dock alltid destrueras. Vad som är specificerat riskmaterial hittar du information om till höger.

Mottagaren måste ha en anläggning som är godkänd av Jordbruksverket för den specifika kategorin slaktbiprodukter eller ha ett särskilt tillstånd från Jordbruksverket för att ta emot dessa, till exempel för utfodring av hundar eller för forskning.

Till vänster hittar du en lista över samtliga godkända anläggningar som hanterar animaliska biprodukter liksom de flesta grupper av anläggningar som är registrerade. Observera att de flesta anläggningarna enbart är godkända eller registrerade för att ta emot vissa typer av animaliska biprodukter.

Mottagare som har särskilt tillstånd för att ta emot slaktbiprodukter för till exempel foderändamål ska kunna visa upp giltigt beslut från Jordbruksverket.

Ett handelsdokument i original måste följa med slaktbiprodukterna. Information om dessa dokument finns till vänster.  

Du får gräva ner slaktbiprodukter i vissa delar av landet


Slaktbiprodukter från renslakt och husbehovsslakt får i vissa områden grävas ner enligt anvisningar från kommunen. Du hittar dessa områden i bilaga 2 till föreskriften om befattning med animaliska biprodukter som du hittar till höger. Du måste se till att materialet grävs ner enligt kommunens anvisningar och så djupt att vilda djur inte kan komma åt det.

Slaktbiprodukter från frilevande vilt i hägn


Slaktbiprodukter från slakteri och vilthanteringsanläggning ska hanteras som det står högre upp på denna sida. Men om det är slaktbiprodukter från frilevande vilt i hägn som inte har slaktats på slakteri eller vilthanteringsanläggning ska detta grävas ner, om du inte skickar det för destruktion, på samma sätt som slaktbiprodukter från tamboskap.

Biprodukterna ska du gräva ner så som kommunen anvisar och så djupt att djur hindras från att gräva upp avfallet.

Landlevande däggdjur som lever fritt i hägn bör betraktas som frilevande vilt om

  • djurslaget finns vilt i den svenska faunan, till exempel kronhjort, dovhjort, vildsvin och mufflonfår
  • hägnet är godkänt av länsstyrelsen
  • storleken på hägnet och biotopen i hägnet är anpassade till djuren så att de inte har brist på föda under vegetationsperioden
  • djuren jagas enligt de jaktmetoder som uppfyller kraven i jaktlagen, jaktförordningen och Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om jakt och statens vilt.
Om det hägnade viltet inte uppfyller dessa villkor ska du ta om hand slaktbiprodukterna på samma sätt som slaktbiprodukter från till exempel nötkreatur och gris. Läs mer om detta högre upp på sidan.

Slaktbiprodukter från vilda djur


Slaktbiprodukter från vilda djur som uppstår på slakteri eller vilthanteringsanläggning måste omhändertas på samma sätt som slaktbiprodukter från till exempel nöt och gris. Övriga slaktbiprodukter som uppstår vid bland annat jakt för eget eller jaktlagets bruk kan dock lämnas kvar i skogen. Men du måste följa miljöbestämmelserna. Kontakta din kommun om du är osäker.
Sidan senast uppdaterad:   2011-08-22