Bovin virusdiarré

Bovin virusdiarré, BVD, är en smittsam virussjukdom som drabbar främst nötkreatur men även får och andra klövbärande djur. BVD förekommer i stora delar av världen och orsakar stora ekonomiska förluster främst på grund av nedsatt fruktsamhet, svaga och dödfödda kalvar och nedsatt immunförsvar som gör att djuren drabbas hårdare av andra infektioner.

Spridning av BVD mellan djuren


Om en ko eller kviga infekteras under de fyra första dräktighetsmånaderna riskerar fostret att bli kroniskt infekterat, vilket betyder att djuret kommer att sprida viruset i hela sitt liv. Den vanligaste orsaken till spridning av BVD mellan besättningar är inköp av kroniskt infekterade djur eller djur som bär på kroniskt infekterade foster. Dessa djur kan växa dåligt, drabbas av andra sjukdomar eller av Mucosal Disease som är den allvarligaste formen av smittan med  dödlig utgång, men de kan också vara helt utan symptom.  

Smittan överförs från djur till djur via bland annat nässekret, urin och avföring. Risken för indirekt smittöverföring via redskap, besök, transportfordon och dylikt är liten i jämförelse med risken vid direkta djurkontakter. BVD infekterar inte människor.

Djurens symtom vid infektion


De vanligaste kliniska symtomen i besättningar som drabbats av BVD består av:
  • tidig fosterdöd
  • kastning
  • omlöpningar
  • svaga, dödfödda eller missbildade kalvar
  • nedsatt tillväxt
  • ökad känslighet för andra infektioner.
De flesta infekterade djuren utvecklar immunitet mot viruset utan att djurhållaren ser några direkta symptom. När ett djur utvecklar immunitet mot ett virus bildas det antikroppar.
 

Anmälningsplikt


Första fallet av BVD i en tidigare fri besättning, det så kallade primärfallet, ska rapporteras till Jordbruksverket av den veterinärer eller ansvarig vid laboratorium som konstaterat fallet.
Sidan senast uppdaterad:   2011-04-12