Animaliska biprodukter i samband med jakt

Det finns inga krav i abp-förordningarna, som du hittar till höger, på att döda vilda djur eller slaktbiprodukter från djur i samband med jakt ska samlas in för destruktion. Ränta (inälvor) och andra slaktbiprodukter som uppstår i samband med jakt får du alltså lämna kvar ute i skogen. Miljölagstiftningen måste dock följas. Kommunen kan därför ha synpunkter på om du lägger slaktbiprodukterna på olämpligt ställe, till exempel nära bebyggelse. 

Sjuka djur


Misstänker du att ett dödat vilt djur är infekterat med någon sjukdom som kan överföras till människor eller djur måste djuret och eventuella slaktbiprodukter tas om hand. Kontakta vid sådan misstanke i första hand Statens Veterinärmedicinska Anstalt, SVA, för att få reda på vad du ska göra. Det är avdelningen för vilt, fisk och miljö som har hand om dessa frågor. Mer information och kontaktuppgifter till SVA finns på deras webbplats som du når via länken till höger. SVA kan vilja ha hela eller delar av djuret för vidare undersökningar. De delar som eventuellt blir kvar ska du skicka till destruktion. Samma regler gäller då som för omhändertagande av lantbrukets döda djur.

Slaktbiprodukter från frilevande vilt i hägn


Slaktbiprodukter från slakteri och vilthanteringsanläggning ska hanteras som det står på den sida som handlar om döda djur och slaktbiprodukter som du hittar till vänster. Men om det är slaktbiprodukter från frilevande vilt i hägn som inte kommer från sådana anläggningar så ska dessa grävas ner om du inte skickar det för destruktion på samma sätt som slaktbiprodukter från tamboskap. Biprodukterna ska du gräva ner så som kommunen anvisar och så djupt att djur hindras från att gräva upp avfallet.

Landlevande däggdjur som lever fritt i hägn bör betraktas som frilevande vilt om

  • djurslaget finns vilt i den svenska faunan, till exempel kronhjort, dovhjort, vildsvin och mufflonfår
  • hägnet är godkänt av länsstyrelsen
  • storleken på hägnet och biotopen i detsamma är anpassad till djuren så att de under vegetationsperioden inte har brist på föda
  • djuren jagas enligt de jaktmetoder som uppfyller kraven i jaktlagen, jaktförordningen och Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om jakt och statens vilt.

Om det hägnade viltet inte uppfyller dessa villkor ska du ta om hand slaktbiprodukterna på samma sätt som slaktbiprodukter från till exempel nötkreatur och gris. Läs mer om detta till vänster.

Jakttroféer


Kroppar eller delar av vilda djur omfattas av abp-förordningarna till höger om de ska användas för att tillverka jakttroféer. Tillverkningen ska ske i en anläggning som registrerats av Jordbruksverket. Läs mer under godkännande av anläggning till vänster.

Utfodring och åtling


Information om utfodring av vilda djur finns på sidan om foder och utfodring som du hittar till vänster. En åtel innebär att man lägger ut ett lockbete vid jakt, exempel kadaver eller slaktavfall. Om djur åtlas genom att de på något sätt kommer i kontakt med materialet på åteln så räknas detta som utfodring och utfodringsreglerna gäller.
Sidan senast uppdaterad:   2011-03-08